Bönor till lunch

För några veckor sedan behövde jag spara pengar och kokade en gryta med bönor, lamm och rotsaker. Bönorna fyllde en stor del av maten och snart var lammbiten uppäten. Resten fördelade jag i burkar och frös ner. Till lunch kan jag äta nästan vad som helst. De upptinade burkarna med bönor och rotsaker fungerar perfekt. Till middag äter jag mer elaborerad mat. Hädanefter blir det mer linser och bönor till lunch. Ett bra sätt att spara såväl pengar som att äta lite mindre kött och mer nyttigt.

Sova rätt

Jag är ingen biologist generellt som genom djuren avgör vad som är "normalt". När det gäller genusfrågor tror jag helt på den sociala konstruktionen. När det gäller mat och sömn tror jag på biologin. Det är "onormalt" att vara vaken 16 timmar i sträck, en del är vakna mer. Ju mer jag bejakar min kropp och inte tar till TV, eller andra knep som sena kvällspromenader för att hålla mig vaken längre desto mer inser jag att de flesta borde sova oftare och mindre varje gång. I det gamla bondesamhället la sig ofta bönderna på kökssoffan och tog igen sig efter maten. I "Godnatt jord" av Ivar Lo Johansson, "lutade sig" kvinnorna. Att sova under dagen är ett tecken på lathet och svaghet. I Sverige skämtas det om "Paltkoma". Under sömnen reparerar vi oss såväl mentalt som fysiskt. Spanjorernas siesta skyllde man på värmen men innan EU-anpassningen fick de njuta av en vilostund på maten. I går la jag mig tidigt och vaknade klockan 4 - helt ljust ute och morgonljus över älven. Och 4 timmar att vara pigg för att ta en promenad eller läsa böcker och tidningen innan jag går till jobbet. Härligt!

Dåligt samvete

Idag i DN blir Johan af Donner intervjuad av Stina Oscarsson. En fråga är om man kan vara lycklig om man lever i en lögn. Alla vi som arbetat/bott i länder med hög korruption vet att människor som är korrupta inte har något samvete och att de njuter varje dag av sina rikedomar utan ånger. De tar av statens/andras medel för att leva lyxliv medan människor omkring lever i fattigdom utan tillgång till skolor, sjukvård eller mat.

Är det till Malmö jag ska?

När jag börjar förbereda mig på att jag inte kommer att få ett jobb utan måste starta eget och leva av skogen, ringer de från Malmö och kallar mig på intervju nummer 2. Jag var helt oförberedd och trodde de skulle säga att "vill bara meddela att du inte fått jobbet". Första intervjun kändes inte bra.

Men tankar på gård finns fortfarande. Att satsa på skog är en bra pensionsförsäkring.

Köpa gård

Nu har jag äntligen bestämt mig för att bli skogsbonde. Blev än mer övertygad när jag läste på LRFs hemsida att 40% av skogsbönderna i Sverige är kvinnor.

Jag funderar på vilken strategi jag ska ha. Först gäller det gården, många skogsfastigheter säljs utan gård och det blir ju aktuellt senare. Det gäller att hitta en hyfsad gård som också har skog. Tyvärr är de flesta gårdar i gott skick fult renoverade. Fönster är utbytta och kakelugnar borttagna. Om de inte är renoverade så har de stått tomma i 10-50 år, taket har läckor och det har läckt in i golven samt att ekonomibyggnaderna är fallfärdiga.

Nu är jag inne på att som steg 1 köpa ett litet torp som går att renovera så att jag kan bo där själv. Det måste dock vara en jordbruksfastighet med skog.

Tanken är att jag köper så mycket skog som jag har råd med i första omgången. Sedan kan jag avverka skog för att köpa ny osv. En skogsfastighet i Östergötland med 80 ha skog samt gård kostar ca 7 miljoner och landshypotek ger endast 75% i lån. Lite svårt att slå till direkt. Det får nog bli en 10-11 ha till att börja med. Men inte ens det är lätt att hitta för jag vill ju ha ett vacker läge och inte bo mitt i skogen långt ifrån sjöar och hav.

Fiska efter jobb

Jag kastar mina rev i kända och okända vatten. Först i mer kända sen blir hela världen mitt fält. Jag sökte först de stora fiskarna. Fick en på kroken. Efter en tid blev den skämd. En del sliter sig direkt andra gör ett ryck och hoppar i vattnet från stranden när jag dragit upp dem. Häromdagen kastade jag mitt rev där bara små fiskar bo. De omöjliga möjligheterna gör livet svårt. Den som ändå hade en gård i en by och där försörjde sig så gott man kunde. Men att komma dit. Att våga det som förr var enda möjligheten.

Tussilagons lov

Med grus under fötterna och betong i ryggen är vi solar i solen

Vid ensamma trädets rot gör vi en bukett

I grå gruset under bron har vi festival

Vid banvallarna flirtar vi med resenärer

Ur det förmultnade, nedbrutna banar vi väg

Mellan räls och motorväg, i ingenmansland och på ickeplatser

påminner vi om det möjliga

Okonventionella grannar

Jag var på väg ut i morse när en granne gick uppför trappan i morgonrock. Jag hälsade och hon berättade att hon letat påskpynt i förrådet. "Efter flytten minns jag inte var jag lagt dem". Det var befriande att se en person som vågar vara sig själv, bryta mot ängslighet och "vad tänker andra".

Plötsligt såg jag framför mig ett bostadsområde där grannarna tar med sig kaffet ut och tar med en stol utanför huset. Sitter och pratar med de som passerar. Så är det på många platser i Latinamerika. På kvällen blir hettan inte så olidlig - då är det skönt att ställa ut en stol och prata med grannar eller de som är ute och går. Vännerna stannar till om de är promenad. Eller likvakan då alla grannarna i kvarteret tar med sig en stol och sätter sig för att vaka natten lång. Man äter tillsammans och pratar.

Kanske måste vi starta en ny rörelse för att ta tillbaka gemenskapen. Vi som vågar vara oförutsägbara. Och stå ut med att andra tycker vi är konstiga. Själv får vi kanske lite roligare.

Flytta från norr till söder utan att landa i storstan

Läste just en blogg om att flytta till Örebro, starta eget, sälja villan, hyra lägenhet och få ett lugnare liv. Livserfarenheten har lärt mig att man aldrig är först och absolut inte ensam om sin idé. Jag har i ett års tid planerat att flytta tillbaka till mina rötter, dvs där mina farföräldrar och far kommer i från, Östergötland. Har släkt från Örebro och Västergötland också längre bakåt i tiden. Min plan är att köpa en liten gård där jag kan odla i min köksträdgård, ha min potatis, ha jakträtt i en liten, eller hyfsad skog, elda med ved och därmed inte vara så beroende av en stor pension. Jag är nästan på väg och tror att jag om någon månad flyttar från nordmetropolen Umeå söderut. Förväntar mig ha hittat en hyfsad gård som inte är sönderrenoverad inom ett år. Dit ska jag kunna bjuda barnen och deras familjer på härliga middagar och fira högtider i en riktig gård där alla får plats.

Om jag tänker så här - hur många andra gör inte det och om vi räknar bort holländare, danskar, norrmän och tyskar när börjar priserna på torp och gårdar även längre från Stockholm stiga till skyhöga priser och människor slåss för att få bo på landet.